Svensksidan

 

Ordet "renässans" betyder ”födas på nytt”, och det som föddes på nytt var antikens ideal. Renässansen ville att man skulle vidga vyerna, istället för medeltidens ”Håll dig inom gränserna”. Under medeltiden förblev en bonde just en bonde, medan den ideala renässansmänniskan skulle vara kunnig inom många olika områden. Denna litterära epok uppstod i Italien och spreds sedermera ända bort till Sverige. Renässansen inleds 1492, när världen plötsligt blir större tack vare Christofer Columbus, och avslutades ca 1650.

Samhället

Stormakter som Spanien, Portugal och Storbritannien upptäckte nya kontinenter och skapade kolonier – världen växte. De nya sjövägarna skapade kolonier och därigenom ny rikedom. All handel och plundring som européerna stod för, gjorde att Europas näringsliv kom igång på allvar. I de norditalienska städerna – och sedan i övriga Europa – startade en ekonomisk tillväxt. Det feodala samhället försvann till förmån för kapitalism. De förmögna gynnade kulturen genom att låta sig hyllas av författare och konstnärer.

Uppkomsten

Många intellektuella ansåg att man borde studera människan (vilket innebar studiet av latinsk grammatik och retorik - konsten att övertyga). Dessa människor kallades humanister. Humanisterna ansåg att man borde återgå till den antika kulturen. För både profan (icke-religiös) och religiös litteratur gällde ”tillbaka till källorna”, alltså tillbaka till antiken (Sokrates, Homeros etc.) och tillbaka till bibeln genom Luther. Perioden mellan antiken och deras egen tid såg de som en mellanperiod – medeltiden.

Från början innebar humanism att man trodde att studiet av antikens tänkare och diktare kunde ge människan andlig vägledning. Därför måste man studera människan. De människor som inte kunde latin betraktades som obildade tölpar. Därigenom växte klyftan mellan lärd och olärd. Humanisterna bidrog också till en ökat studie av diktare, då humanisterna menade att dessa kunde ge andlig och moralisk vägledning. Fram tills renässansen berättade man fortfarande väldigt mycket litteratur muntligt, men det muntliga berättandet försvann genom boktryckarkonsten.

Människan

Individen sattes i centrum, både bildligt talat och bokstavligt. Figurerna på tavlorna får en personlighet. Tidigare var anletsdragen så utslätade att tavlorna kunde ha föreställt vem som helst. Räkning, skrivning och främmande språk blev nödvändiga för att kunna sköta affärerna. Renässansmänniskorna nyttjade de senaste upptäckterna inom skeppsbyggeri och navigation, och ibland var man tvungen att med vapen i hand försvara sin egendom. Människorna uppmanades att gå sina egna vägar, och mångkunnighet var ett ideal. Detta sista personifierades av målaren Leonardo da Vinci, som även var uppfinnare, konstruktör av krigsmaskiner, atlet, naturforskare och arkitekt.

Gällde idealet även kvinnor? I de allra flesta fall: Nej. Lärda och självständiga kvinnor var sällsynta, och ända in på 1800-talet hävdade läkarexpertisen bestämt att läsning får kvinnans livmoder att skrumpna.

Man trodde att människan var en liten värld, mikrokosmos, och att denna värld överensstämde med den stora världen, makrokosmos. Genom att studera den lilla världen får man kunskap om den stora.

Renässansen stod för harmoni mellan människa och natur.

Litteraturen och språket

Det mest betydelsefulla under renässansen var att man återupptäckte och översatte de grekiska författarna. Ålder blev ett kriterium på värde och sanning. Man började ”bevisa” – ofta med hjälp av falska stamtavlor – att man faktiskt härstammade från det trojanska krigets hjältar. Dessutom fick språkforskarna för sig att peka på att just deras språk härstammade från det ursprungliga språket. Tack vare boktryckarkonsten får populära romaner stor spridning. Dessa blandar material från olika kulturer, i syfte att underhålla. Allt bygger på den folkliga berättartraditionen, och en produkt av detta är berättelsen om Gargantua av Rabelais.

Spanjoren Cervantes skrev riddarromanen Don Quijote under renässansen. Don Quijote är en adelsman som läst för många riddarromaner. Han drar ut i fält i tron att han själv är en riddare, och med sig har han sin vapendragare Sancho Panza. DQ strider för sin dam i nöd, Dulcinea. Dulcinea, som i själva verket heter Aldonza, har i verkligheten ingen aning om DQ:s förvirrade uppdrag. Ett av DQ:s mest kända uppdrag är när han kämpar mot väderkvarnar i tron att de är jättar.

I England jobbade en viss Shakespeare flitigt. Han räknas till världshistoriens främste författare av dramer, med verk som Romeo och Julia, Hamlet, En midsommarnattsdröm, Mycket väsen för ingenting m.fl.

Elisabethansk teater

Runt år 1600 fanns ca 250 000 invånare i London, och massor av teatrar. Det totala antalet sittplatser på dessa teatrar var 50 000. Alla människor gick på teater, rika som fattiga. Det var ett folknöje. De rika hade sittplatsbiljetter, och de mindre bemedlade stod längst fram intill scenen. Dessa kallades ”penny stinkards”, beroende på summan de betalade samt hur de luktade. Det förekom att mindre nyktra personer kastade sig upp på scenen och deltog i skådespelet. Publiken kunde också kasta både glåpord och äpplen.

Eftersom både välutbildade och dess motsats deltog anpassades språket därefter. Därför finns både högt och vackert språk, blandat med grova sexskämt, och detta märks i Shakespeares verk.

Teatern i sig var fyrkantig, och publiken såg scenen från tre håll. Shakespeares teater, som nu är återuppbyggd, hette The Globe.