Svensksidan

 

I 1600-talets Frankrike växte franskklassicismen fram som en internationell moderiktning inom konst och litteratur. Särdeles viktig var tron på ”den goda smaken”. Franskklassicisterna hade de klassiska författarna Aristoteles och Horatius som förebilder. Idéerna gjorde landet till europeisk medelpunkt ända fram till 1789 års revolution. Epoken håller på från 1650 till en bit in på 1700-talet. Epoken bygger på renässansen men går ett steg längre när det gäller krav på dramernas uppbyggnad.

Samhället

Omkring 1660 sker en politisk stabilisering i Europa, där t.ex. Frankrike och Spanien sluter fred (=slutet på sviterna av trettioåriga kriget). Efter de omfattande religionstvisterna i Europa presenterade den dåvarande stormakten Frankrike sin lösning. Man byggde i detta land upp en stat med en stark kult runt sin kung. Ludvig XIV – även kallad ”Kung Sol” - framställdes som Guds avbild. I 25 år frodades franskt kulturliv. Akademier bildades och statyer, målningar, dramer etc. beställdes av hovet. Man hyllade kungen med konsten, allt ljus utgår ju ifrån solen. 1635 bildades franska akademin, vilket gav kungen inflytande över litteraturen.

Levnadsregler

Nyckelfrasen för allt skapande var ”god smak”, men vad var egentligen god smak? Jo, att alla tragedier – som var den högsta konstformen – skulle handla om adeln, utan att förlöjliga densamma. Man valde att framhålla antikens verk som förebilder, och man föredrog det förnuftiga framför det sökande. Denna idéströmning, kallad rationalism - tron på förnuftet - slog igenom på alla områden och skulle så småningom bilda stommen i 1700-talets upplysning. Dramat måste vara logiskt och uppbyggt av de tre enheterna tid, rum och handling. Tiden skulle ju motsvara en dag, och man tvistade länge om huruvida en dag motsvaras av 12 eller 24 timmar.

Författare

Den författare som främst förtjänar ett omnämnande är fransmannen Molière. Han skrev bland annat komedierna Tartuffe och Den inbillade sjuke.