LITTERATUR- OCH SPRÅKHISTORIA - 1900-talet
Det finns oerhört mycket att skriva om litteraturen på 1900-talet, men jag väljer här att endast ta upp en liten del av 1900-talets början.
Mycket händer i början av 1900-talet. Många nya uppfinningar (radio, flyg, telefon) förbättrade kommunikationerna. Upptäckter inom fysiken förändrade vår tidsuppfattning, och Sigmund Freud förändrade synen på oss själva. Modernismen uppkom i sviterna efter första världskriget. In slängdes begreppen ”fart, förnyelse och framtid”. Man ville nu bryta mot alla tidigare uppställda regler. Inte förrän på 1960-talet uppstår en motrörelse mot modernismens experimenterande. Aldrig har litteraturen och konsten mött en sådan brist på förståelse som på 1900-talet med alla dess "-ismer". Publiken har varit van vid att en blomma verkligen föreställt en blomma, men nu blir det annorlunda.
Isbergsprosan
(inspiration från Ezra Pound)Författare: Per Gunnar Evander, Ernest Hemingway och Stig Dagerman.
Isbergsprosan kom från Hemingway under 1920-talet. Metoden försöker efterlikna ett isberg, där 7/8 av historien döljer sig under vatten. Det som är viktigt är det som sker mellan raderna, i läsarens huvud. Det outsagda är viktigare än det utsagda. Pauser, tystnader och upprepningar är medel för att uppnå isbergsprosan.
Över den knastrande korkmattan gick Albert fram till skåpet under diskbänken. Han öppnade dörren, böjde sig ner, och tittade in, och bredvid sopborsten stod den stora hammaren med det spruckna skaftet lutat mot väggen. Vafan ska jag göra vafan ska jag göra vafan ska jag göra? medan han gick över det knastrande golvet mot soffan och han höll hammaren bakom ryggen och tänkte: Då hon får syn på den sätter hon sig opp. När det var färdigt låg hon stilla. Det var bara på ena sidan och han vred på hennes huvud så att det inte skulle synas. |
Dramatiken här sker i läsarens inre, eftersom det då blir hemskare.
Ernest Hemingway skriver ”hårdkokt”, vilket innebär att det inte finns några känsloyttringar, eller adjektiv som värderar, bara beskriver. I stället för att skriva ”Jag blev oerhört arg”, skriver han ”Jag slog aldrig ihjäl honom”. Allting är konkret. I isbergsprosan berättar man inget om vad som sker i personernas huvuden, endast det som ses och hörs kan vi uttala oss om med säkerhet. Man skriver hellre ”Tårarna rinner” än ”Han är ledsen”. Läsarna ska själva dra slutsatsen.
Hemingways motto var ”Show, not tell.”
Ezra Pound ville att Hemingway skulle använda imaginismens metoder i sina texter (han hade själv gjort det på 1910-talets lyrik).
Imaginismenvar hellre konkret än abstrakt |
Isbergsprosan konkret, ordfattig, stram dialog, inriktning på fakta, upprepningar, pauser, dubbeltydigheter avslöjar personernas tankar och känslor, det outsagda är viktigare än det utsagda |
Joyce-Proust-Kafka-linjen
Författarna James Joyce, Marcel Proust och Franz Kafka intresserade sig för vad som sker i människan inre i vissa situationer. De bidrog till att ge oss en ny syn på vad det innebär att vara människa. 1922 fick den modernistiska romanen sitt genombrott genom James Joyces Ulysses. Joyce skriver om när vi tänker på flera plan samtidigt, på flera saker samtidigt. T.ex. kanske vi sitter och läser samtidigt som vi lyssnar till några som samtalar, samtidigt som vi känner hungerkänslor. Detta kallar han ”den inre monologen”, och den bygger på Freuds teorier om olika medvetandenivåer.
Vårt medvetna jag står för våra vardagstankar.
Det förmedvetna innebär tankar som vi kan få kontakt med om vi vill.
Det undermedvetna är tankar som normalt ligger utanför vår kontroll, t.ex. svåra barndomsminnen och sexuella önskningar, etc.
Få saker vi gör beror på tillfälligheter, enligt Freud. Nästan allt vi gör har sin grund i tidigare upplevelser. T.ex. kan någon som utsatts för incest ha svårt för närhet senare i livet. Vi måste dock bli medvetna om, samt acceptera, vårt undermedvetna. Detta kan göras genom hypnos eller genom våra drömmar. Felsägningar, felhandlingar och dubbetydigheter kan avslöja saker om vårt undermedvetna. Joyce använder den inre monologen för att för att studera huvudpersonens tankar och felsägningar, och på så sätt komma åt personens undermedvetna. Precis som hos Hemingway är det outsagda viktigare än det utsagda. Stilen är dock mångordig och subjektiv, och Joyce blandar naturalism med symbolism. I Odysseus motsvarar varje kapitel en episod i Homeros Odyssén, fast på ett modernt sätt.
En annan person, förutom Frued, som hjälpt till att skapa den modernistiska romanen, är Einstein, som 1905 lanserar en nytolkning av begreppen tid och rum. Detta var begrepp man tidigare trott var absoluta. Tiden förändras med rummet, visar Einstein (E:s relativitetsteori och kvantteorin). En modernistisk tavla bryter gärna sönder perspektivet och visar två perspektiv samtidigt. Tavlan skapar alltså sin egen verklighet, och det gör även den modernistiska romanen. Dess text skapar en värld med egna lagar och egen logik, som söker andra skikt hos läsaren än det medvetna.
Allt detta gäller i högsta grad Kafkas verk, med dess mardrömslika världar. Dessa handlar bl.a. om Kafkas känsla av att vara onormal och inte klara kärlekslivets fysiska sida. Han förenar realism med mardrömmens absurdism.